GRAND FUNK RAILROAD är rockhistoriens mest ambitiösa och mest kompromisslösa grupp, som dessutom hade en jättelik framgång i slutet av sextiotalet och början av 70-talet. Trots att gruppen hade all världens kritiker emot sig, lyckades man producera hela elva guld- och platinaplattor. Detta tack vare den stora och trogna skara fans som gjorde Grand Funk till "folkets rockgrupp".

EN av Detroits mest populära radioröster tillhörde Terry Knight, eller Richard Terrance Knapp, som han egentligen hette.Terry blev ombedd att kolla upp ett lokalt band som hette "The Jazzmasters". han tyckte dom var så bra att frågade om han fick vara med! Gruppen samtyckte och man bytte namn till "Terry Knight & The Pack" med Terry som sångare. Don Brewer spelade trummor, Curt Johnson spelade gitarr, Bob Caldwell spelade keyboards och Herm Jackson bas. Under ett år hade man stor framgång lokalt tillsammans med artister som Bob Seger och Mitch Ryder. När Curt Johnson blev inkallad i det militära ersattes han med en ny gitarrist vid namn Mark Farner.

TERRY KNIGHT & THE PACKs första singel producerades 1965 och hette "You Lie" (A&M), men släpptes aldrig ut på marknaden. senare samma år släpptes singlarna "The Tears Keep Rollin´" och "I´ve Been Told". 1966 tog man sig upp till tiondeplatsen på Detroits Top Ten med singeln "Better Man Than I". Nästa singel var en Stonescover, "Lady Jane" och låten"A Change On The Way". Deras största framgång kom på sommaren med hitlåten "I Who Have Nothing" som tog sig upp på 46:e plats på den nationella listan. Fler skivor följde och många av låtarna finns på ett samlingsalbum som heter "Mark, Don & Terry 1966-67"(Abkco records).

THE PACK bytte namn till "The Fabulous Pack", skrev kontrakt med Capitol i april 1968 och släppte singeln "Next To Your Fire", en Jimi Hendrix-cover. "I´ve Got News" och "Widetrackin´" hette två av singlarna som släpptes. Craig Frost bytte ersatteBob Caldwell på keyboards men gruppen splittrades senare 1968. Terry gjorde solodebut med ett antal låtar som inte hade någon nämnvärd framgång. Mark Farner och Don Brewer värvade Mel Schacher och Grand Funk Railroad bildades. Namnet är en förvrängning av en känd järnvägslinje som heter GRAND TRUNK RAILROAD. Det enda man saknade var ett kontrakt och en manager.

TERRY KNIGHT tog sig an gruppen som manager och lånade upp 500 dollar för att göra en demotape. EMI var tveksamma till en början men Terry försökte ta The Beatles till hjälp för att få ett kontrakt. The Beatles var i upplösningstillstånd vid tidpunkten, men bara det faktum att Beatlarna diskuterat Grand Funk räckte för att skivbolaget skulle ge efter. Det var säkert också framgången på "Atlanta International Pop Festival" 1969 som hjälpte GFR på traven. Man spelade oanmälda för 180.000 intet ont anande rockfans. För många av dom blev Grand Funk ledstjärnan på rockhimlen. Grand Funk spelade mycket högt och rakt på sak i den egna stil som vi idag kallar "Funky Rock´n Roll".

1972 och delar av 1973 präglades av schismen mellan Terry Knight och Grand Funk.Grand Funk som tyckte att Terry tog för sig väl mycket av framgångarna och inkomsterna ville göra sig kvitt sin manager. Terry å sin sida hävdade att han hade rätten till namnet GRAND FUNK RAILROAD och stämde gruppen. På en konsert i Madison Square Garden dök Terry upp med polisen i släptåg för att beslag ta gruppens utrustning. Det faktum att man ämnade göra en gratiskonsert, fick polisen att skjutaupp beslaget till efter konserten. Polisen äntrade scenen efter konserten och tog instrumenten ifrån grabbarna.

MEN Grand Funk lät sig inte nedslås. Man fortsatte att producera guldskivor på löpande band med producenter som  Jimmy Ienner, Todd Rundgren och Frank Zappa. Gruppen besökte Göteborg 1975, den enda konsert som gruppen gav i Sverige. Köpenhamn gästades 1971 och 1975.

DET ÄR DOCK ETT MYSTERIUM hur Grand Funk, som sålt mer än 20 miljoner plattor, lyckats att falla i glömska så till den grad att det knappt finns plattor att köpa ute i handeln. Visserligen sågade även de svenska kritikerna gruppen vid fotknölarna, men det räcker inte som förklaring. Skivhandeln har nästan inga alster att erbjuda. Nu har ju generationen "50-talisterna" bytt sina vinylspelare till CD-spelare. Denna köpstarka grupp skulle säkert fräscha upp sina samlingar om de bara visste att det fanns CD-titlar att få tag på.

I SVERIGE släpptes den nya liveplattan "BOSNIA" den 10 november, utan promotion åtgärder! Ett 30-tal tidningar har fått promotionskivor, men ingen marknadsföring gjordes. Den bara släpptes, i hopp om att köparna skulle hitta den automatiskt. De enda titlar som skivhandeln i Sverige kan ta hem via distributörens ordinarie rutin är "Live Album" och "Collector series", förutom nyheten "Bosnia". Det kommer därmed knappast att bli några "spontanköp" av den här plattan eftersom skivhandeln inte har information om Grand Funks comeback och därmed inte heller törs ta risken att skylta upp med plattan.

I USA är situationen nästan lika bedrövlig. Visserligen finns det fler titlar att få tag på till s k "nice-price", men "Bosnia" är mycket svår att få tag på även där. Don Brewer har riktat en uppmaning till fansen att kartlägga skivmarknaden för att kunna uppvakta ansvariga på EMI och få en ändring till stånd.

INTE SEDAN 1982 har världen sett en ny GRAND FUNK-platta!!! I Stockholm springer flinka "Funksters" och sprider nyheten till skivhandlare och skivbörsar. På skivmässan i Borlänge blev jag av med mina "hemmagjorda" posters på mindre än en minut! Vi har en "folkrörelse" på gång, tack vare nätet, och vi kommunicerar dagligen med Funksters över hela världen.

GRAND FUNK RAILROAD  har under årens lopp producerat ett stort antal plattor. 1969, som räknas som bandets debutår, blev startskottet för en av skivindustrins största kassapjäser någonsin. 1970 var GRAND FUNK den grupp som sålde flest plattor i USA. Mer än 20 miljoner album hittills, och vi har ännu inte sett slutet!

MEN vilka plattor är bäst? Jag kan bara spegla min egen uppfattning i den här delikata frågan. Eftersom GRAND FUNK ändrade sin inriktning från att ha varit ett typiskt ROCKFESTIVAL-band till att från 1973 och framåt inrikta sig på att producera hits och anpassa sig till den växande pop och discovågen, blir svaret på frågan om vilka plattor som är bäst, beroende av vem man frågar.

FUNDAMENTAL-FUNKARNA gillar bäst 3-mannagruppen GRAND FUNK t o m "E Pluribus Funk" 1971. Där framstår "Live Album" som en musikalisk bibel och som den ultimata hårdrockplattan med "fullt ös medvetslös" som epitet. Själv känner jag mej mest orienterad till denna fraktion. Personligen framhåller jag två album som totalt kompromisslösa och de absolut bästa GRAND FUNK gjort. (Liveplattorna undantagna, eftersom de är lika bra, och således får högsta betyg allihop!) Mina favoritalbum är:

    
    GRAND FUNK 1969      E PLURIBUS FUNK 1971

MÅNGA av fundamentalfunkarna har svårt att acceptera Craig Frost som fullvärdig medlem i GRAND FUNK. Själv tycker jag att Craig är klart underskattad. Ett bra exempel är "Caught in the act", liveskivan från 1975, där Craigs keyboards ger musiken ytterligare en dimension. Visst har jag alltid varit fascinerad av s k POWERTRIOSoch den skicklighet som krävs för att det skall låta fylligt med endast tre man, men det är inget skäl för att mobba Craig Frost.

KIM HAGEMANN från Danmark berättade om en kille från Bulgarien som upptäckte GRAND FUNK när han hörde "All the girls in the world beware" från 1974. Han blev chockad när han så småningom fick tag i "Live Album". Skillnaden i musikstil och upplevelse är avgrundsdjup, men det är inte negativt. Tvärtom, så visar det styrkan och dynamiken hos världens genom tiderna största rockgrupp GRAND FUNK RAILROAD!
Speciellt påtaglig blir den sammanvävda känslan i liveplattorna "Caught in the act" och "Bosnia". "Live Album" från 1970 är som sagt mer fundamentalistisk och mer rakt på sak i den då aktuella tidsandan.

MÅNGA GFR-fans upptäckte gruppen hitåret 1973, när plattan "We´re an American band" tog världen med storm. Bandet var inte längre uttalat hårdrocksorienterat. Musikvetarna brukar i regel sätta just 1973 som slutår för den första hårdrockvågen. Dessa "funksters" har inte alltid samma uttalade känsla för de tidigare albumen, utan hittar gärna andra favoriter i GRAND FUNKS produktion:

    
  SHININ ON 1974        ALL THE GIRLS IN THE
                                   WORLD BEWARE 1974

Den 1998 utgivna BOSNIA (LIVE) är ett musikaliskt underverk. Det är inte bara en comebackplatta med gammal skåpmat som elaka kritiker gärna påstår. Att kunna fläta samman musik från den turbulenta perioden 1969-1976, och att mixa den med allt vad modern teknologi och moderna instrument är kapabla till, att dessutom komplettera musikupplevelsen med en komplett symfoniorkester OCH TILL RÅGA PÅ ALLT DESSUTOM LIVE efter att ha legat i malpåse sedan 1982....Det är nästan så att man börjar gråta av rörelse när man hör grabbarna rocka loss efter alla dessa år. Sedermera har ytterligare material släppts:
THIRTY YEARS of FUNK med unika nysläppta låtar och kronan på verket:
GRAND FUNK LIVE the 1971 (Closer to home) Tour, se nyhetssidan.....

Webmaster

Länkarna "Albums" och "Nytt" är textade på svenska!